Om Jaana Heinola
Om Natural Horsemanship


Sommarläger
Personal training
Cuttingkurs
Instruktörsutbildningar
Lämna din häst för utb.
Schema





Besök även:

Tillbaka

Tryck och eftergifter - Mina funderingar kring ämnet...


Jaana Heinola, NH-instruktör

Tillbaka till fler artiklar

Hästar, dessa vackra, graciösa varelser… vad finns det hos dom som attraherar oss? Dessa fragila flyktdjur? Vi människor är enastående varelser med vår anpassningsförmåga. Människorovdjuret, skapelsens krona, högst i näringskedjan… I kommunikationen med djuren försöker vi förstå deras beteende. Så länge det är fråga om andra rovdjur så som hundar, rovfåglar eller katter så tror vi oss förstå hur de tänker. Hur förhåller vi oss till flyktdjuren? Jagar dem för köttets skull? Hjort, älg, rådjur… häst? Hur ser vi ut i dessa varelsers ögon?

Hur fungerar egentligen ett flyktdjurs, till exempel hästens hjärna? Ett flyktdjur är programmerat för att fly från faran. Dess hela existens har i årtusenden varit beroende av att överlista rovdjur, till exempel människor. Om ett flyktdjur inte kan fly så försvarar det sig med andra metoder. En av dem är att gå emot tryck. I flyktdjurets hjärna finns det inprogrammerade beteenden. Vi kan kalla dem för instinkter för att göra det enklare för oss. Egentligen handlar det om något mycket mer komplicerat än så.

Efter att vi slutade att jaga hästen för köttets skull och har haft den som tam– och arbetsdjur i en längre tid, så har vi inte lyckats avla bort dessa instinkter. Flyktinstinkten är en av hästens starkaste instinkter, också den farligaste instinkten för oss. Flykt kan yttra sig som bockning, stegring, skenande, fastfrysning, ryggning, hot… För att komma undan obehag försöker hästen att gå emot tryck (= opposition reflex). Gå emot skänklar eller bett är samma beteende som när hästen ”går över” dig på marken. De flesta olyckor händer när människan försöker få kontroll över hästens instinkter med fysisk tvång.

I hästens värld finns det behag och obehag. För att kunna förstå hur man kan kommunicera med dessa djur som skiljer sig så markant från oss så borde vi människor studera hästens beteende i naturliga hästflockar. Hästar i sin kommunikation i flock övar mental press och eftergifter på varandra. Det är ytterst sällan de behöver gå till fysiskt tryck för att få sin vilja igenom. I de flesta fallen räcker det med fokus.

Det som vi ofta glömmer i vår kommunikation med hästar är att fokusera. På mina clinics lär jag människor till att använda sitt fokus. Det är ju första fas till att be hästen att gå någonstans eller att flytta på sig. Om inte fokus hjälper, då har hästen "bett" om mera obehag för att du ska få din vilja igenom. Den testar din mentala, och ibland fysiska, förmåga.

Det viktigaste i en säker häst-människa relation är följsamhet och en eftergiven häst. Ray Hunt säger att hästen ska mentalt inte väga mer än en fjäder. Vilka kloka ord! Då vill jag fokusera på ordet mentalt. Om vi kan nå hästens sinne (the mind) så får vi en häst som "tänker" vad den gör, den förstår och ger efter. När hästen är mentalt samlad så får man en fysisk samling ”på köpet”. Nyckelorden är respekt, kommunikation och förståelse. För att nå hästens sinne kan vi inte använda oss av hot och mutor. Med bestraffning förstärker vi obehag och får en rädd häst. En rädd häst är en flyktbenägen häst och en flyktbenägen häst är alltid farlig.

För att kunna nå hästens sinne brukar jag börja med att be hästen att respektera min personliga zon, att titta på mig med båda ögon och flytta sin rumpa ifrån mig, med eftergift. Då har jag snabbt dess fulla uppmärksamhet. Att direkt öva följsamhet genom att försöka hålla hästen bakom sig när man leder den resulterar ibland i ett mentalt och kroppsligt motstånd eftersom situationen uppfattas som hotfull, och hästen kan tom stegra sig eller slå med frambenen eller försöka att vända och dra iväg från dig. Det som är viktigt är att hästen tänker på mig utan att uppfatta mig som ett hot när jag börjar be den om saker.

Att vissa hästar har svårt att böja sig när vi ber om sidvärtes eftergift (= lateral flexion) har sin naturliga förklaring. Det händer en massa saker i hästens hjärna när vi ber den att böja halsen och sedan trampa under sig och flytta bakdelen. Ett flyktdjur är programmerat för att fly. Och för att kunna fly måste den kunna hålla kroppen i en rak position som gör det möjligt för den att snabbt använda sin kropp, vända och fly. Så fort man böjer hästen begränsas dess möjlighet till flykt. Vi ber ju hästen att gå emot dess natur. För en häst är det helt naturligt att kämpa emot, det gäller för oss att övertyga den att ge efter istället.

När man kommunicerar med hästen så borde man lägga en stor vikt på att få hästen att ge efter på rätt sätt. Inte bara att flytta undan rumpan när man ber om förflyttning, utan att göra det med mental och fysisk eftergift. Många hästar accepterar det från marken, men när man sitter upp blir de stela. Rovdjur på ryggen, var beredd, säger instinkterna. När man då ber hästen att böja på halsen och nosa på ens tår så börjar den gå runt runt i en liten cirkel samt sträva efter rakhet, dvs kämpa emot tygeln/bettet. Då är det viktigt att man ger hästens fötter friheten att röra sig tills hästen själv kommer på att det finns kanske ett lättare sätt än att försöka fly. Då kanske den provar med att stanna. Och då ska man tacka den genom att ge efter i tygeln. Därmed jobbar man med hästens hjärna och det mentala stoppet. Ingen har ju tvingat hästen till ett stopp, utan hästen har genom att försöka kommit på att stanna ger eftergift. Så småningom litar den så pass mycket på en att den alltid vet att eftergift från dess sida ger eftergift från människan. Det gäller bara att vara konsekvent och inte ge upp vid motgångar.

När man har kommit så långt att man har nått hästens sinne finns det egentligen inga hinder kvar. Hästen är eftergiven i alla lägen. Man kan nå hur långt som helst om man vill utmana tävlingsbanorna, eller också nöjer man sig med att ha en trevlig, följsam hästkompis för skogspromenader, det är ju upp till var och en, men huvudsaken är att man har en säker relation.

Att flytta hästens bakdel både med fysisk tryck och mental press har andra fördelar också. Mer om dem i artikaln 'Tryck och eftergift, del 2'.